"JAG tycker att dagarna är för mycket nu. Och alldeles för lite du.
Jag tycker att dagarna är ett stort enda hur. Men bara inte exakt hur.
Jag tycker att dagarna är en fråga om när. När vi kan våga framåt, när det brister. Eller bär.
Jag tycker att dagarna är för mörka och innehåller alldeles för lite hud.
Är vi för, eller för ett förbud.
Jag tycker att dagarna är för många timmar och sekunder. Känns som jag förlorar nått. Matchen, närheten, kontrollen, lugnet. Känns som att jag ligger under.
Jag tycker att dagana är en väntan på sen. På att du ska hitta ut, våga igen.
Jag tycker att dagarna är för mycket om ditt och för lite om vad jag borde göra. Jag borde skratta, jag borde förföra.
Jag tycker dagarna är ett osäkert om. Hur du känner, vill du vara själv. Om du vill bli kramad, kom"