1 minuters läsningstid
05 Nov
05Nov

"I OTAKT. Otid. Inte synkade med varandra. En orimligt före, en som ramlade ner. Olika tidszon. En före, en fast. Det går inte höra vad du säger när du springer så långt framför!

Den där stunden vid mitt köksbord. Då en gick före och en blev kvar. Före, borta, åt ett annat håll, tillbaka till ditt.

En borta, en kvar. Så plötsligt i otakt att klockan började brinna. Och jag med. 

En kvar hel. En gick upp i rök. Redan försent att hinna ifatt. Du hade redan åkt. Jag hade bara inte märkt det. Du hade glömt att säga det. Du hade glömt att vi skulle säga allt. Du va så van att säga det där andra. Sånt som är roligare att prata om än att man ska gå. 

Tid i otakt så vidrig och förvriden. Hackigt och hårt. Varje klockslag ett alarm. Alla sekunder har fastnat. Alla dagar leta efter det som är borta. Leta förgäves efter den som redan har åkt. 

En därute. En blev kvar."


Kommentarer
* E-mailadressen publiceras inte på hemsidan.